Inte ens amputerade kroppsdelar och söndertrasade knän stoppar dom från att spela hockey.
Sådan inställning är så sjukt skön - som kontrast till de spelare som gnäller över skitsaker i jämförelse - så slänger sig knäskadade Robin Lindqvist handlöst, utan att tveka på alla puckar som kommer i hans väg. I stort sett varje match träffas han så illa utav puckarna att han knappt tar sig till båset igen, men tror ni att det hindrar honom från att slänga sig och täcka skott i redan nästa byte igen? Nejdå, tvekan existerar tydligen inte i Lindqvistarnas värld.
Spelar hockey trots amputerad fot.
Robin Lindqvist är ju de flesta som ser Elithockey bekant med sedan tidigare, hans bror Jimmy Lindqvist även han hockeyspelare, är folk inte ännu lika bekanta med.
Den 3 September 2005 var dagen som höll på att bli Jimmys sista, den 3 September 2005 var nämligen dagen då han blev påkörd av en bil.
”- Jag minns att jag
såg bilen komma, men hann aldrig göra något. Bilen
träffade mig i sidan, jag kastades upp på taket,
mopedens fotpinne fastnade i vänsterfoten och mopeden hamnade
50 meter bort.
Jag var vaken hela tiden och minns att jag hade fruktansvärt
ont i foten. Den var söndertrasad och det blev en chockartad
upplevelse att se den, säger Jimmy till
nsd.se"
Han skadade även ena lungan, tre tänder slogs ut, han fick blodförgiftning och hjärnskakning.
Han flyttades till Stockholm för specialbehandling eftersom att hans lungskada var så pass allvarlig. Han låg till och med i respirator i fyra dagar.
”- Sjukdomstiden var jobbig. Jag hade ont hela tiden. Bedövningen tog inte och jag fick göra sju ryggbedövningar.”Läkarna var tvungna att amputera bort nästan hela Jimmys fot, bara hälen har han kvar.
Efter 2 långa månaders sjukhusvistelse så blev han äntligen utskriven och fick fara hem.
2 månader efter hans utskrivning från sjukhuset så körde han ner det som var kvar efter amputationen i en skridsko och tejpade fast den och begav sig ut på isen.
Det gjorde så ont att han till en början klängde sig fast i sargen, sen stödde han sig på kryckor. Nu har han skaffat sig en protes och jag såg ett reportage på tv om honom för en tid sedan och han åker då fasen lika bra skidskor som dom andra och spelade förra säsongen i Bodens J-18 lag . Helt otroligt.
Vilja, u bet. Han säger själv till nsd.se:
”- Jag har alltid varit en fighter.”
The Next One.
Robin Lindqvist har ju i flera års tid brottats med sin knäskada, fått göra flera operationer och visst har man sett hur ont han hade förra säsongen. Men han bet ihop och körde för fullt i alla fall. Nu har han tydligen gjort en operation där dom har tagit en sena från någon annan del utav hans kropp och opererat in i knäet för att ge stabilitet.
Jag minns första gången jag såg Robin ute på isen under hans juniortid, han var väl en halvmeter hög så där (lätt överdrift) och hela hans släkt satt bakom mig på läktaren i Coop Arena. Allt från kusiner till mormor och morfar och alla var dom helt saliga över deras lilla pojks bedrifter ute på isen och tjoade och tjöt. Lika imponerad var faktiskt jag av den lille ettrige forwarden som tyckes finnas överallt på isen. Åren gick och Robin var inte längre en halvmeter hög. Han hade mognat nåt enormt i sitt spel och såg ut att vara flera år före i sin spelutveckling än de övriga. På den tiden var han faktiskt helt överlägsen och i sina bästa stunder påminde han om Ovechkin. Men så kom den där förbaskade knäskadan.
Jag är faktiskt helt övertygad, hade aldrig den där knäskadan inträffat han Robin redan varit på andra sidan Pölen och spelat NHL-hockey. Han är som klippt och skuren för det. Det var ju Robin som var The Next One.
Men, i och med att knäskadan inträffade så hann de andra talangerna ikapp honom. Harju och Omark för att nämna två. Robin har ju mest fått visa upp sin hårdjobbade och offrande sida som hockeyspelare, men det finns så mycket mer. Även om han aldrig har varit någon jättepoängmaskin så finns tekniken där. Under juniortiden så fintade han bort det mesta som stod i hans väg. Och inte minst under JVM fick han ju visa upp sig och gjorde helt klart ett bättre VM än Bäckström. Trots att hans knä inte var prima då.
Jag är fortfarande orolig för hans knä, ser ibland att han får ont när han faller ner på det.
Men det hindrar honom inte från att kasta sig för att täcka skott eller till och med när han tekar så kastar han sig handlöst efter pucken och låter knäna ta smällen.
Jag hoppas att småkillar i 10 års åldern som spelar hockey verkligen har Lindqvistarna som sina idoler och inte ser upp till någon överbetald lat diva som inte vet vad ordet kämpa betyder.
Jag hoppas även att vi får se båda bröderna Lindqvist sida vid sida i Elitserien.
Kommentarer