Året var 1994 och en 20-årig Foppa hade
nästan på egen hand lyckats ta hem ett SM-guld till
MoDo. Den säsongen stod han för 44 poäng på 39
matcher, men även 82 utvisningsminuter något som lade
honom i topp i busligan.
Foppa har
alltid varit en hetlevrad kille, under början av sin
NHL-karriär så tog han hämnd på alla spelare
som hade gjort nåt jävligt mot honom under
matchen.
Hans
temperament styrde honom så pass att när han hade pucken
så kunde han fara och jaga någon spelare och ta ut sin
hämnd för något tilltag som denne hade gjort under
matchen. Till slut så insåg han själv, att det var
ohållbart för honom i längden, så han tyglade
sitt temperament.
Som
17-åring debuterade han i Elitserien och som 19-åring
lade han sig på en andraplats i Elitseriens poängliga,
på första plats låg tränarkickaren
Loob.
1995 drog
han över den stora pölen för spel i NHL och fick det
året mottaga Calder Trophy som årets NHL-rookie
1995.
Jag kan
inte låta bli att gilla Foppa, trots att en spelare av hans
kaliber ofta brukar kunna glida omkring på isen och leva
enbart på sin talang, så är inte det något
som Foppa har gjort. Även om han har lagt band på sitt
temperament så tar han seden dit han kommer och spelas det
hårt och småfult, så är inte Foppa den som
är den och viker ner sig utan det utdelas hårda
tacklingar till höger och vänster.
Spelare
världen över har tagit till vilka medel som helst
för att stoppa Foppa och följden av det är en
lång historia utav skador.
Axeln har
hoppat ur led vid ett flertal tillfällen, en fotskada
höll honom borta från OS i Salt Lake City, han har
drabbats av hjärnskakningar och under slutspelet våren
2001 sprack hans mjälte i en match mot Los Angeles Kings.
Säsongen efter tog han en paus från hockeyn, men var
tillbaka till Stanley Cup-slutspelet där han gjorde 27
poäng på 20 matcher och med det vann hela slutspelets
poängliga.
Hans
fotproblem har dock varit det största problemet på
senare tid.
Men hans
kärlek till hockeyn har drivit honom trots svåra
smärtor i match efter match.
Jag
lär aldrig glömma när Foppa sa:
"-
Får jag bara ner foten i skridskon så ska jag
spela"
Så
tejpade han den hårt och gjorde allt för att foten
skulle stanna kvar där inne, bet ihop och körde på.
Just när jag skriver det här kommer jag att tänka
på Robin Lindqvist bror Jimmy, ni vet han som har fått
amputera foten och har bara hälen kvar, men spelar hockey
trots det. jag förmodar att Foppa hade gjort likadant. Det
krävs en viss typ av människa för det. Personer som
går igenom eld för det dom brinner för.
När
många trodde att Foppas karriär var över, så
släpper Bengt-Åke bomben under
hockeykväll.
" Foppa
ska spela med Tre kronor"
Foppa
bekostar till och med försäkringarna själv, allt
bara för att få spela.
Jag
hoppas innerligt att Foppa väljer att spela för MoDo,
även om det nu är Luleå Hockey som gäller
för min del, så vill jag se så pass bra hockey som
möjligt och så pass bra spelare som
möjligt.
Foppa har
onekligen gett tillbaka till den klubben som gav honom
chansen.
Inte nog
med att det sägs att han lade enorma summor för bygget av
arenan, och har byggt ett hotell precis bredvid arenan och spelade
väl i stort sett gratis för MoDo under
lockouten.
Aldrig
har man hört honom säga ett ont ord om klubben och dess
spelare. Han är föreningen trogen och ingen tvivlar
på hans ord när han säger att det bara är MoDo
som gäller av de svenska klubbarna.
Jag kan
inte komma ifrån att jag är avundsjuk på att han
föddes i Domsjö i Örnsköldsvik, och inte i
Luleå istället.
MoDo har
Foppa och gör vi en jämförelse så hade
Luleå Renberg.
En
Renberg som snackar skit om klubben och dess spelare. En Renberg
som drar in advokater och vill stämma sin klubb, gång
på gång och som vill ha marknadsmässig lön,
när Luleå Hockey är en av de fattigaste klubbarna i
Elitserien.
När
Foppa bygger en golfbana i övik, så står Renberg i
en sportaffär i Luleå och prutar på golfklubbor.
När man är näst rikast i Norrbotten så är
golfklubbor onekligen en dyr investering som kan få hela ens
framtida ekonomi att rasa.
Min
förhoppningar är att några av de unga talangerna i
dagens Luleå Hockey tar lärdom av Foppa den dagen
då de kommer tillbaka från NHL. För jag
förmodar att flera av killarna kommer att hamna
där.
|
Merit
|
År
|
|
Art Ross
Memorial Trophy
|
2003
|
|
Hart
Memorial Trophy
|
2003
|
|
Stanley
Cup-vinst
|
1996,
2001
|
|
Calder
Memorial Trophy
|
1995
|
|
OS-guld
|
1994,
2006.
|
|
VM-guld
|
1992 och
1998
|
Kommentarer